Cerebellum – mycket mer än balans och koordination

De flesta förknippar lillhjärnan, eller cerebellum, med balans och koordination. Men modern neurovetenskap har visat att cerebellum har betydligt fler uppgifter än så.

Cerebellum hjälper oss bland annat att finjustera våra rörelser, lära oss nya motoriska färdigheter och förutsäga konsekvenserna av våra handlingar. Forskning visar dessutom att olika delar av cerebellum är kopplade till nätverk som är involverade i exempelvis uppmärksamhet, språk, arbetsminne och emotionell bearbetning.¹

Cerebellum är inte bara kroppens balanscentrum – det är en viktig del av hjärnans system för att förutsäga, jämföra och anpassa.

Hjärnans centrum för anpassning och finjustering

När du går, springer, spelar golf, skriver på ett tangentbord eller sträcker dig efter en kaffekopp behöver nervsystemet hela tiden förutsäga vad som kommer att hända.

Hur mycket kraft behövs? Hur snabbt ska armen röra sig? Var befinner sig handen? Och stämde rörelsen överens med det hjärnan förväntade sig?

Här spelar cerebellum en central roll.

Cerebellum tar emot stora mängder information från kroppen och andra delar av nervsystemet och hjälper till att jämföra förväntat resultat med faktiskt resultat. När dessa inte stämmer överens kan nervsystemet gradvis justera rörelsen.

Det är en viktig del av förklaringen till varför övning fungerar.

Prediction – hjärnan ligger hela tiden steget före

Om nervsystemet alltid var tvunget att vänta på sensorisk återkoppling innan nästa korrigering gjordes skulle många rörelser bli alldeles för långsamma.

Därför arbetar hjärnan även med så kallade interna modeller. Baserat på tidigare erfarenheter kan nervsystemet förutsäga vad som sannolikt kommer att hända när vi utför en viss rörelse.

Cerebellum är starkt involverat i denna process.

Cerebellum hjälper nervsystemet att jämföra vad det förväntade sig skulle hända med vad som faktiskt hände.

När du lär dig en ny golfsving, spelar ett instrument eller tränar en ny rörelse gör du först många små fel. Genom repetition och sensorisk återkoppling kan nervsystemet successivt förbättra sina förutsägelser och rörelsen blir mer precis, snabb och automatisk.

Detta kallas motorisk inlärning.

En fantastisk liten struktur

Cerebellum utgör bara ungefär 10 procent av hjärnans volym, men innehåller en mycket stor andel av hjärnans nervceller.

Det säger något om hur intensiv informationsbearbetningen är i denna relativt lilla struktur.

Cerebellum behöver veta vad kroppen gör

För att kunna förutsäga och korrigera rörelser behöver cerebellum kontinuerligt få information om vad som händer i kroppen.

Den informationen kommer bland annat från våra muskler, senor och leder genom det vi kallar proprioception – nervsystemets information om kroppens position och rörelse.

Små muskler kring ryggraden innehåller rikligt med proprioceptiva receptorer, bland annat muskelspolar. Sensorisk information från ryggraden bidrar därför till nervsystemets uppfattning om kroppens position och rörelse.

Information från kroppen når cerebellum via flera olika nervbanor och kombineras där med information från bland annat balansorganen, synsystemet och andra delar av hjärnan.

Cerebellum och smärta

Cerebellums roll blir ännu mer intressant när vi tittar på smärta.

Smärta är inte en enkel signal som färdas från en skadad vävnad till hjärnan. Nociceptiva signaler från kroppen är en viktig del av processen, men själva smärtupplevelsen skapas och moduleras av nervsystemet och påverkas av många olika faktorer.

Cerebellum har kopplingar till flera nätverk som är involverade i smärtbearbetning, och modern forskning pekar på att cerebellum kan ha en aktiv roll i hur nociceptiv information integreras med rörelse, förväntningar, emotionella faktorer och kroppens skyddsreaktioner.²

Detta är ett växande forskningsområde och vi har fortfarande mycket kvar att lära oss om cerebellums exakta roll vid både akut och långvarig smärta.

Ryggraden, proprioception och hjärnan

För oss som arbetar med rörelseapparaten är samspelet mellan ryggraden och nervsystemet särskilt intressant.

Ryggraden är inte bara en mekanisk konstruktion som håller oss upprätta. Muskler och leder kring ryggraden skickar kontinuerligt sensorisk information till centrala nervsystemet.

Om funktionen i ett område förändras – exempelvis genom smärta, skada eller förändrade rörelsemönster – kan även den sensoriska information som nervsystemet behöver bearbeta förändras.

Det finns exempelvis forskning som visar förändrad sensorimotorisk funktion och förändrad kommunikation mellan cerebellum och motoriska cortex hos personer med återkommande nacksmärta.^3,4

Vad har detta med kiropraktik att göra?

En intressant fråga är om behandling som förändrar mekanisk och sensorisk input från ryggraden också kan påverka hur denna information bearbetas i centrala nervsystemet.

Det finns mindre neurofysiologiska studier som talar för detta.

I en studie från 2018 undersökte Baarbé och kollegor personer med återkommande lindrig nacksmärta. Forskarna använde transkraniell magnetstimulering (TMS) för att studera kommunikationen mellan cerebellum och primära motoriska cortex under motorisk inlärning.

Resultaten visade att gruppen som fick spinal manipulation uppvisade förändringar i cerebellär–motorisk kortikal interaktion efter intervention och motorisk träning jämfört med kontrollinterventionen.³

Tidigare forskning har också rapporterat förändringar i cerebellär och kortikal motorisk bearbetning efter spinal manipulation.⁴

Forskningen antyder alltså att spinal manipulation kan påverka mer än den lokala leden – även central sensorimotorisk bearbetning kan förändras.

Det är samtidigt viktigt att inte dra större slutsatser än forskningen tillåter. Studierna är relativt små och neurofysiologiska förändringar betyder inte automatiskt att en person får bättre balans, mindre smärta eller bättre prestationsförmåga.

Det behövs därför mer forskning för att förstå den kliniska betydelsen av dessa fynd.

Varför är detta viktigt?

En av de viktigaste lärdomarna från modern neurovetenskap är att nervsystemet är föränderligt.

Hjärnan förändras beroende på vilken information den får och vilka uppgifter vi utsätter den för. När vi tränar balans, lär oss en ny rörelse eller upprepar en motorisk färdighet sker förändringar i nervsystemets sätt att bearbeta information.

Cerebellum är en viktig del av denna anpassningsförmåga.

Det är också därför vi på Kiropraktorakuten i Linköping inte enbart är intresserade av var det gör ont. Vi vill förstå hur kroppen fungerar som helhet – hur du rör dig, hur olika delar av kroppen samverkar och vilka faktorer som kan bidra till problemet.

Vid behov kan vi komplettera den kliniska undersökningen med vår INSiGHT™ neurologiska scanning, som ger oss objektiva mått på bland annat muskelaktivitet och delar av det autonoma nervsystemets funktion.

Hjärnan och kroppen arbetar tillsammans

Vi brukar skilja mellan hjärnan och kroppen när vi pratar om hälsa, men biologiskt är den uppdelningen egentligen ganska konstgjord.

Varje rörelse du gör förändrar den sensoriska information som skickas tillbaka till nervsystemet. Den informationen påverkar i sin tur hur nästa rörelse planeras och utförs.

Cerebellum befinner sig mitt i detta ständigt pågående samtal.

Med sina miljontals Purkinjeceller och enorma nätverk av sensoriska och motoriska kopplingar hjälper lillhjärnan oss sekund för sekund att förutsäga, jämföra, korrigera och lära.

Det är betydligt mer än att bara hålla balansen.

Vill du veta mer om hur vi undersöker samspelet mellan nervsystemet och rörelseapparaten? Kontakta oss eller boka en tid på Kiropraktorakuten i Linköping.

Referenser

1. Diedrichsen J, King M, Hernandez-Castillo C, Sereno M, Ivry RB. Universal Transform or Multiple Functionality? Understanding the Contribution of the Human Cerebellum across Task Domains. Neuron. 2019;102(5):918–928.

2. Li CN, Keay KA, Henderson LA, Mychasiuk R. Re-examining the Mysterious Role of the Cerebellum in Pain. Journal of Neuroscience. 2024;44(17):e1538232024.

3. Baarbé JK, Yielder P, Haavik H, Holmes MWR, Murphy BA. Subclinical recurrent neck pain and its treatment impacts motor training-induced plasticity of the cerebellum and motor cortex. PLOS ONE. 2018;13(2):e0193413.

4. Daligadu J, Haavik H, Yielder PC, Baarbé J, Murphy B. Alterations in cortical and cerebellar motor processing in subclinical neck pain patients following spinal manipulation. Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics. 2013;36(8):527–537.